aequalitas

... är rubriken på ett reportage som Sydsvenskan publicerade i helgen (länk under bilden). Texten handlar om en 10-årig flicka i Afghanistan som tillsammans med sin yngre bror driver en trottoarbutik, familjens enda inkomstkälla. För att inte bli hånad och trakasserad av pojkar i sin egen ålder och vuxna män så klär hon ut sig till en pojke och byter namn. Att utge sig för att vara pojke istället för flicka kallas bacha posh och är en utbredd taktik i Afghanistan för att ge flickor möjligheten att röra sig friare i samhället.

Detta fenomen i Afghanistan känns på många sätt avlägset, men hur annorlunda är det i landet Sverige egentligen? I låten Ingen kommer undan politiken med Marie Bergman sjunger hon till sin dotter att "när du vuxit upp och blivit kvinna, lever du kanske som en man". Jag tror det ligger något i inställningen hon demostrerar i den textraden. Kvinnor som sitter på maktpositioner klär sig ofta i kostym, normen för hur en person med makt ska klä sig. Manligt, normen. Går det att få samma respekt om man visar upp att man är kvinna? Eller klär svenska kvinnor sig också "som en pojke för arbetet"?